15.10.10

Jobbigt men livet går framåt...


Sitter här vid min blogghörna och försöker att installera olika fotoprogram, men ingenting verkar funka förutom att man kan lägga in gamla foton som redan finns i bloggen.

¤¤¤¤¤

  


Det är mycket med kvinnokroppen...vi har bröst, som kanske blir "sjuka" (bröstcancer tänker jag på nu när jag köpte det lilla rosa rosetten) ,vi ska ha mens, vi har hormoner som hoppar lite mycket ibland, vi ska bära barnet i magen och vi ska föda dem...Tro mig, jag skulle inte välja bort allt detta, för det finns inget mer fantastisk än att få vara med om detta...Jag tänker även på kvinnor som bor i dem fattiga länderna som inte får den vård dem behöver, när nånting jobbigt händer...självklart tänker jag även på männen, men det är ju så mycket mer -känns det som-, med kvinnokroppen... 
Dem här senaste två veckorna har varit jobbiga på många sätt och vis. Jag tänkte först att jag inte skriver om detta eftersom livet är som det är, men med facit i hand och med en tung erfarenhet rikare, så tänkte jag, att jag säkert kan på nåt sett hjälpa någon annan med alla dem tankar man har.
Jag vet nu att det är så fruktansvärt vanligt, men få vill prata om detta....
Jag har varit hemma, sjukskriven, nu ett tag p.g.a att vi fick missfall. Känns lite udda att skriva om detta men nu när många har berättat om sina missfall för mig, eftersom jag nu varit med om det själv, så kände jag att det är även skönt för mig att skriva av mig. Det som har hjälpt mig mycket är ju att vi har tre barn här hemma och vi vet att vi har lätt och få barn men naturen sållar bort dem som inte är "överlevare" och det var helt enkelt våran tur nu...
Med en massa underbara människor runt om oss och ett starkt förhållande, så går det framåt.  

¤¤¤¤¤

Mycket målningsjobb har jag fått gjort och annat pyssel, som jag visar sen när jag har lyckats med fotona =) Hoppas ni inte glömmer bort mig nu när jag inte är så aktiv med bloggandet ;)
Ha det gott alla och jag önskar er en underbar helg.
Kram Pirre

11 kommentarer:

  1. Hej!!
    Det är så otroligt sorgligt...jag vet hur det känns, har haft flera missfall.....
    Var rädd om Dig!

    Kram Malin

    SvaraRadera
  2. tack för att du vågar skriva om detta känsliga ämne! Samma har hänt oss och då försökte jag trösta mej precis som du med att vi redan har flera barn och att naturen tog det som var felaktigt...huvudsaken tror jag att man får leva ut sin sorg, det måste man ha rätt till oavsett hur stor barnaskaran är sedan tidigare...
    Tänker på dej, tror också att du är en stark kvinna som kommer över detta, så småningom, hur tungt det än känns för stunden...
    Ha det gott, Pirre!

    SvaraRadera
  3. Vet vad du går igenom...när jag väntade vårt första barn så blev det missfall..så klart väldans deppigt och superjobbigt i o m att det var den första graviditeten..

    Men tiden läcker ..så fick jag till slut två friska grabbar...:0) skulle gärna haft ett par till men var väldans dåig medan jag väntade barn...fick ligga inne sista månaden ..hade ett oroväckande blodtryck...så det blev inga flera..

    Men är så tacksam över mina vuxna och fina män..

    Många kramar VIOLA

    SvaraRadera
  4. Hej
    Fy vad tråkigt för er, jag vet precis hur du känner dig.Fick missfall i min första graviditet, det var väldigt tidigt men de var 2. Så det var jobbigt mådde verkligen skit. Men nu har vi två härliga killar..
    Men det alltid jobbigt när man är mitt upp i det..
    TA hand er och en stor kram
    sandra

    SvaraRadera
  5. OJ!
    Nu du Pirre vet jag inte riktigt vad jag ska säga......
    Har haft turen att slippa vara med om detta så jag har ingen aning om vad du går igenom men kan tänka mig att det gör ont i hjärtat på er ett tag framöver..

    Du får försöka tänka att det finns en mening i det hela?!
    Låter hårt men man måste väl intala sig det i stunder som denna...

    Önskar dig allt gott Pirre och hoppas såret läker.

    Och du! Jag tycker det är jätte bra gjort att du skriver om vad du går igenom. Inte bara för andra som finner tröst i ditt inlägg utan för dig själv. Det är alltid lättare om man kan lätta bördan med andra.

    Många kramar Erika

    SvaraRadera
  6. Hej Pirre!

    Jag tycker du gör rätt som skriver om det... Bloggen är mycket inredning och pyssel, men livet går ju bredvid. Ibland kan man fråga sig; vill jag skriva om detta, och ibland inte ibland ja...

    Så sorgligt och jobbigt det måste ha känts. Vi bearbetar ju alla sorg och smärta olika, jag tycker också om att skriva, att prata om det som KÄNNS...

    Och angående bloggen, så jobbigt med detta strul! Jag fattar inte picasa... Jag anvädner det inte. Och som sagt, vem vill lägga in sina gamla bilder..så dumt, så dumt system! För mig så har det funkat (jag använder nya inläggsredigeraren) genom att lägga bilderna som jag vill ha i inlägget på skrivbordet, plockat demm från mitt galleri alltså, och då har jag lätt fått fram dem när jag ska hitta dem till bloggens inlägg.

    Men nu är problemet att jag måste minska dem, bilderna alltså! De tar för stor plats. Vet inte hur jag ska göra! Hade en reklamkille i butiken idag som vi skulle beställa av, han kunde inte heller genom att göra på sitt gamla vis..det funkade inte i mitt fall....

    Ställer mitt hopp till någon annan...

    Hoppas det löser sig för dig!

    Klart man inte glömmer bort dig!

    Kraam Mariette

    SvaraRadera
  7. Hej Syster !
    Stora kramar till er, livet kan vara grymt ibland med sina dalar och helt underbar med sina toppar.
    Puss o Kram

    SvaraRadera
  8. Äsch så ledsamt med missfallet. Har också haft missfall två gånger i v. 13. Trots att man har barn från tidigare är det ju ändå så trist för man ställer ju om sig och planerar för det som komma skall och så blir det inget...
    Ha nu en riktigt skön helg, kram!

    SvaraRadera
  9. Åhh, fy tusan, vet inte vad jag ska skriva, man blir liksom tom...

    Nu får ni ta hand om varandra, ta dagen som den kommer och bara vara tillsammans i er familj.

    Många kramar,
    Cecilia

    SvaraRadera
  10. Åh nej... så ledsen för er skull!
    Har inte själv upplevt det, men flera av mina väninnor.
    Kan läsa att du ändå klarar av det och ser hoppfullt på framtiden. Fast visst börjar man hoppas och glädjas från första stund och jag kan inte ens föreställa mig vilken saknad det måste vara, efter ett barn man redan börjat älska...

    Sköt om dig och familjen!
    varm kram, Ann-Christine

    SvaraRadera
  11. Anonym17/10/10

    Oj så jobbigt med missfall. Har inga kloka ord att säga. Ingen kan ju veta precis hur du känner oavsett om man varit med om det själv eller inte... Skickar bara en stor styrkekram. Sköt om dig!

    SvaraRadera

Hej på dig. Tack för att du lämnar spår efter dig. Kram Pirre

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails